Jadu, nu har jag legat på latsidan när det gäller bloggen. Men ack, det saknas ju ett inlägg - det avslutande.
När vi lämnade mig senaste gången var jag i KK, på väg mot nya resmål. Som vanligt, typ. Så mot nya resmål bar det!
Ut till flygplatsen, incheckning, säkerhetskontroll (ner med allt i en låda och genom metalldetektor, sedan på med allt jättesnabbt och stressigt eftersom alla väntar bakom en), etc etc. Sedan kom en trevligt överraskning: på vägen från Hong Kong till KK åkte jag i ett ganska litet plan. Nu var det ett riktigt stort A330 som gällde. Yes! "Yes!" med tanke på att det bara var sisådär 50 personer utspridda på 300 platser. Dessutom sådär trevligt med skärm i stolen framför med Top Gear och Game of Thrones. Skoj att se när Hammond sticker ner folk och Arya tappar bort sig själv i Afrika. Eller hur var det nu? Jaja. Bara att sträcka ut sig alltså och ta det lugnt.
Hong Kong var alltså målet nu, och där landade jag sent på natten. Som tur var gick tåget in till stan fortfarande, så det hoppade jag på. Efter en kort tåg- och efterföljande taxiresa var jag framme vid Mirador Mansion i Kowloon. Hotellrummet var av den storleken som skulle ge en hamster klaustrofobi (6 kvm inklusive badrum), men det var i alla fall rent. Det är klart, det är väl bara att strö på lite nya spån då och då för att få det att se fräscht ut.
Dagen efter kunde jag se Mirador Mansion i dagsljus, och önskade omedelbart att jag inte gjort det. Det såg extremt slitet och smått otrevligt ut, även om då själva hotellet jag bodde på (Hello Inn HK) var bra. Snabbt flydde jag ner mot hamnen. Därifrån såg man Hong Kong på andra sidan sundet mellan den staden och Kowloon. Tufft ju. Jag hoppade på en båt och åkte över till HK. När jag kom dit kom jag på att jag var ju hungrig, ingen frukost eller nåt hade jag fått och klockan var runt lunchtid. Jamen det är ju lugnt, det är väl bara att jag går till något snabbmatsställe. Det här är ju ändå en stad med 7 miljoner invånare, så det måste ju krylla av ställen att få sig en bit mat, eller hur? Fel. I en timma gick jag omkring bland höghus utan att se ett enda café, McDonalds eller ens en vanlig restaurang. Slutligen, till min mages stora lycka, hittade jag något snabbnudelställe. Puh.
Vad tänker man annars på när man hör Hong Kong, förutom avsaknad av restauranger? Naturligtvis piratkopior och billig elektronik! Så jag besökte en marknad som specialiserade sig på dessa saker och köpte lite blandat roligt. Kul att gå omkring och titta på allt, det fanns allt från magneter till mobilfodral till brännlasrar. Jag lyckades till och med pruta på några grejer, något som jag totalt hatar (mest för att jag är usel på det).
På natten lyckades jag i alla fall hitta ett matställe på en annan marknad, dumplings och lerkrukemat var inte fel. Serverad med kinesiskt statsöl. Såklart.
Trots att Hong Kong är en riktig storstad fanns det mycket grönska. Ett sådant ställe var Li Chi-klostret, som låg mitt bland höghus. Det var nästan magiskt att gå dit och vandra i trädgården med bonsaiträd, och helt stänga ute storstadsstressen.
Sedan fanns det många parker och grönområden där man kunde ta något och dricka och bara koppla av. Dessutom fanns det ofta gratis WiFi i de parkerna, hurra för teknologi! Tröttnade man helt på staden kunde man åka upp till Victoria Peak, ett berg som tornar upp sig 400 meter över staden. Härifrån fick man en skön paus och en riktigt vacker utsikt, speciellt på natten.
One Bay East var ganska coolt: det är tornet på Kowloon-sidan som kunde ändra mönster på fasaden med hjälp av kraftiga lampor, vilket gjorde att den blev som en stor skärm. Just nu visade det ett hjärta, som senare ändrades till "Välommen till HK". Trots detta Bank of China Tower är min favoritskyskrapa (höghuset med massa trianglar till höger).
En annan intressant aktivitet var något som heter Dialouge in the Dark. Här guidas man omkring i en stor utställning i totalt mörker, som om man vore blind. Man får var sin blindkäpp, och sen gäller det att hitta runt, handla på marknad, gå i parken, köpa dryck med mera. Det var en riktigt insiktsfull upplevelse, som jag verkligen kan rekommendera. Mer imponerande blir det när det i slutet avslöjas att både vår guide och han vi köpte dryck av själva är blinda, men trots detta lyckades visa runt oss.
Hong Kong är i alla fall en riktigt häftig stad. En blandning mellan kinesiskt och västerländskt på nåt vis. Det var till stora delar faktiskt precis som jag trodde att det skulle vara och gjorde mig därför inte alls besviken (förutom avsaknad av mat då). Men trots detta fanns det ställen man som sagt kunde fly till om man ville ha grönska. Ett av dessa var Lantuan-ön. För att komma dit fick man först åka linbana. Tro mig, den var större än Sunnes stolslift. över fem kilometer lång och vid vissa partier 50 meter över marken. Inte dåligt.
Själva ön var väldigt frodig och fin, och är mest känd för sin enorma Buddhastaty. Dit gick man såklart upp och köpte en glass ur en kiosk i Buddhans pall. Såklart. Jag besökte även en fiskeby där jag fick avnjuta grillad torkad bläckfisk. Jag kunde efter detta snabbt avnjuta en cornettoglass för att få bort den inte helt angenäma smaken ur munnen. Hoppade därefter på en färja tillbaka till staden igen, för att sedan ta mig hem till kära gamla Sverige igen.
Ett riktigt bra koncept där är hur man checkar in på flygplatsen: man gör det nämligen inte där över huvud taget om man inte vill. Istället kan man lämna alla väskor vid centralstationen så körs de ut till flygplanet. Funkade oväntat smidigt. Så istället för att vänta på flygplatsen kunde jag gå omkring lite i Victoria Harbour och titta på skylinen och ljusshower. Naturligtvis var det då ett ösregn, så kraftigt att det kom med i tidningarna i Sverige, startade. Lahad Datu-regenet skulle blivit imponerat. Till slut var det bara att ge upp med att försöka skydda sig, och acceptera att man fick en ofrivillig dusch (med tillhörande fotbad).
Till slut tog jag i alla fall tåget ut till flygplatsen och gick ombord på planet till London. Ett ordentligt plan även nu, ett 747 jumbojet (varför läser jag alltid Dumbojet och får en jättelustig mental bild när jag ser det ordet? Det måste vara nåt fel på mig. Disneyskadad.). Tyvärr var det liksom på resan hit dålig luft och dessutom inte bekväma säten alls, även om servicen och maten var bra. Så som vanligt satt jag och tittade på Top Gear och filmer tills jag däckade på bordet.
En och en halv timmes sömn fick jag, innan det var dags för landning. Bytta utan problem plan i London och landade i Stockholm. Det kändes märkligt lugnande att se all skog och små sjöar under mig igen. När man landar i London känns det som om man ska landa i en stad och i Hong Kong mitt i havet, men nu får man i alla fall privilegiet att få illusionen av att krascha in i äkta svensk granskog.
Mina kära föräldrar hade en present till mig, nämligen att jag fick flyga hem ända till Karlstad. När jag checkade in där var det så skönt. Folk som skämtar, är artiga och som lämnar mig ifred! Yes! Nu är jag kanske lite väl elak mot malaysierna, men då får jag väl vara det då. Det är en kulturkrock helt enkelt. Det finns fler skillnader mellan våra kulturer än vad man först kan tro, och det har varit bra att få en insyn i "den andra sidan", så att säga.
I alla fall, jag kände mig som värsta businesstypen när jag gick ombord på det lilla planet hem. Tyvärr saknade jag portfölj, kostym och allt annat affärsmässigt, men ändå. Fick i alla fall en kopp riktigt Löfbergs Lila. Lite kul också att gå från jumbojet (Dumbojet, hihi) med sisådär 400 stolar till ett SAAB 340 med lite mer blygsamma 30 platser.
Föräldrarna mötte upp mig på flygplatsen, och bjöd mig på fläskfilé med klyftpotatis och bearnaisesås när jag kom hem. Aldrig har jag varit så lycklig över att få fläsk mä potäter. En riktigt god avslutning på en riktigt bra resa.
Det var slutet på den här berättelsen. Men frukta intet, även om jag kanske inte kommer återvända till Malaysia har resan givit mig blodad tand. Vad blir det härnäst? Japan? Afrika? Öxnered? Vem vet vad som döljer sig i framtidens reseplaner.
Stort tack till er som följt mig på min resa!
Dagens realtids-reseuppdatering: just nu sitter jag faktiskt också utomlands, i Fort Myers Beach i Florida närmare bestämt. Florida, the Sunshine State, right? Ha. Idag har det varit sol, regnat, sol, regnat, sol, regnat, sol och regnat (nu med åska!). Jag har räknat. Men växlande väder är i alla fall klart mer behagligt här än i hemma i Sverige. Så det så.
När vi lämnade mig senaste gången var jag i KK, på väg mot nya resmål. Som vanligt, typ. Så mot nya resmål bar det!
Ut till flygplatsen, incheckning, säkerhetskontroll (ner med allt i en låda och genom metalldetektor, sedan på med allt jättesnabbt och stressigt eftersom alla väntar bakom en), etc etc. Sedan kom en trevligt överraskning: på vägen från Hong Kong till KK åkte jag i ett ganska litet plan. Nu var det ett riktigt stort A330 som gällde. Yes! "Yes!" med tanke på att det bara var sisådär 50 personer utspridda på 300 platser. Dessutom sådär trevligt med skärm i stolen framför med Top Gear och Game of Thrones. Skoj att se när Hammond sticker ner folk och Arya tappar bort sig själv i Afrika. Eller hur var det nu? Jaja. Bara att sträcka ut sig alltså och ta det lugnt.
Hong Kong var alltså målet nu, och där landade jag sent på natten. Som tur var gick tåget in till stan fortfarande, så det hoppade jag på. Efter en kort tåg- och efterföljande taxiresa var jag framme vid Mirador Mansion i Kowloon. Hotellrummet var av den storleken som skulle ge en hamster klaustrofobi (6 kvm inklusive badrum), men det var i alla fall rent. Det är klart, det är väl bara att strö på lite nya spån då och då för att få det att se fräscht ut.
Dagen efter kunde jag se Mirador Mansion i dagsljus, och önskade omedelbart att jag inte gjort det. Det såg extremt slitet och smått otrevligt ut, även om då själva hotellet jag bodde på (Hello Inn HK) var bra. Snabbt flydde jag ner mot hamnen. Därifrån såg man Hong Kong på andra sidan sundet mellan den staden och Kowloon. Tufft ju. Jag hoppade på en båt och åkte över till HK. När jag kom dit kom jag på att jag var ju hungrig, ingen frukost eller nåt hade jag fått och klockan var runt lunchtid. Jamen det är ju lugnt, det är väl bara att jag går till något snabbmatsställe. Det här är ju ändå en stad med 7 miljoner invånare, så det måste ju krylla av ställen att få sig en bit mat, eller hur? Fel. I en timma gick jag omkring bland höghus utan att se ett enda café, McDonalds eller ens en vanlig restaurang. Slutligen, till min mages stora lycka, hittade jag något snabbnudelställe. Puh.
Vad tänker man annars på när man hör Hong Kong, förutom avsaknad av restauranger? Naturligtvis piratkopior och billig elektronik! Så jag besökte en marknad som specialiserade sig på dessa saker och köpte lite blandat roligt. Kul att gå omkring och titta på allt, det fanns allt från magneter till mobilfodral till brännlasrar. Jag lyckades till och med pruta på några grejer, något som jag totalt hatar (mest för att jag är usel på det).
På natten lyckades jag i alla fall hitta ett matställe på en annan marknad, dumplings och lerkrukemat var inte fel. Serverad med kinesiskt statsöl. Såklart.
Trots att Hong Kong är en riktig storstad fanns det mycket grönska. Ett sådant ställe var Li Chi-klostret, som låg mitt bland höghus. Det var nästan magiskt att gå dit och vandra i trädgården med bonsaiträd, och helt stänga ute storstadsstressen.
Sedan fanns det många parker och grönområden där man kunde ta något och dricka och bara koppla av. Dessutom fanns det ofta gratis WiFi i de parkerna, hurra för teknologi! Tröttnade man helt på staden kunde man åka upp till Victoria Peak, ett berg som tornar upp sig 400 meter över staden. Härifrån fick man en skön paus och en riktigt vacker utsikt, speciellt på natten.
One Bay East var ganska coolt: det är tornet på Kowloon-sidan som kunde ändra mönster på fasaden med hjälp av kraftiga lampor, vilket gjorde att den blev som en stor skärm. Just nu visade det ett hjärta, som senare ändrades till "Välommen till HK". Trots detta Bank of China Tower är min favoritskyskrapa (höghuset med massa trianglar till höger).
En annan intressant aktivitet var något som heter Dialouge in the Dark. Här guidas man omkring i en stor utställning i totalt mörker, som om man vore blind. Man får var sin blindkäpp, och sen gäller det att hitta runt, handla på marknad, gå i parken, köpa dryck med mera. Det var en riktigt insiktsfull upplevelse, som jag verkligen kan rekommendera. Mer imponerande blir det när det i slutet avslöjas att både vår guide och han vi köpte dryck av själva är blinda, men trots detta lyckades visa runt oss.
Hong Kong är i alla fall en riktigt häftig stad. En blandning mellan kinesiskt och västerländskt på nåt vis. Det var till stora delar faktiskt precis som jag trodde att det skulle vara och gjorde mig därför inte alls besviken (förutom avsaknad av mat då). Men trots detta fanns det ställen man som sagt kunde fly till om man ville ha grönska. Ett av dessa var Lantuan-ön. För att komma dit fick man först åka linbana. Tro mig, den var större än Sunnes stolslift. över fem kilometer lång och vid vissa partier 50 meter över marken. Inte dåligt.
Själva ön var väldigt frodig och fin, och är mest känd för sin enorma Buddhastaty. Dit gick man såklart upp och köpte en glass ur en kiosk i Buddhans pall. Såklart. Jag besökte även en fiskeby där jag fick avnjuta grillad torkad bläckfisk. Jag kunde efter detta snabbt avnjuta en cornettoglass för att få bort den inte helt angenäma smaken ur munnen. Hoppade därefter på en färja tillbaka till staden igen, för att sedan ta mig hem till kära gamla Sverige igen.
Ett riktigt bra koncept där är hur man checkar in på flygplatsen: man gör det nämligen inte där över huvud taget om man inte vill. Istället kan man lämna alla väskor vid centralstationen så körs de ut till flygplanet. Funkade oväntat smidigt. Så istället för att vänta på flygplatsen kunde jag gå omkring lite i Victoria Harbour och titta på skylinen och ljusshower. Naturligtvis var det då ett ösregn, så kraftigt att det kom med i tidningarna i Sverige, startade. Lahad Datu-regenet skulle blivit imponerat. Till slut var det bara att ge upp med att försöka skydda sig, och acceptera att man fick en ofrivillig dusch (med tillhörande fotbad).
Till slut tog jag i alla fall tåget ut till flygplatsen och gick ombord på planet till London. Ett ordentligt plan även nu, ett 747 jumbojet (varför läser jag alltid Dumbojet och får en jättelustig mental bild när jag ser det ordet? Det måste vara nåt fel på mig. Disneyskadad.). Tyvärr var det liksom på resan hit dålig luft och dessutom inte bekväma säten alls, även om servicen och maten var bra. Så som vanligt satt jag och tittade på Top Gear och filmer tills jag däckade på bordet.
En och en halv timmes sömn fick jag, innan det var dags för landning. Bytta utan problem plan i London och landade i Stockholm. Det kändes märkligt lugnande att se all skog och små sjöar under mig igen. När man landar i London känns det som om man ska landa i en stad och i Hong Kong mitt i havet, men nu får man i alla fall privilegiet att få illusionen av att krascha in i äkta svensk granskog.
Mina kära föräldrar hade en present till mig, nämligen att jag fick flyga hem ända till Karlstad. När jag checkade in där var det så skönt. Folk som skämtar, är artiga och som lämnar mig ifred! Yes! Nu är jag kanske lite väl elak mot malaysierna, men då får jag väl vara det då. Det är en kulturkrock helt enkelt. Det finns fler skillnader mellan våra kulturer än vad man först kan tro, och det har varit bra att få en insyn i "den andra sidan", så att säga.
I alla fall, jag kände mig som värsta businesstypen när jag gick ombord på det lilla planet hem. Tyvärr saknade jag portfölj, kostym och allt annat affärsmässigt, men ändå. Fick i alla fall en kopp riktigt Löfbergs Lila. Lite kul också att gå från jumbojet (Dumbojet, hihi) med sisådär 400 stolar till ett SAAB 340 med lite mer blygsamma 30 platser.
Föräldrarna mötte upp mig på flygplatsen, och bjöd mig på fläskfilé med klyftpotatis och bearnaisesås när jag kom hem. Aldrig har jag varit så lycklig över att få fläsk mä potäter. En riktigt god avslutning på en riktigt bra resa.
Det var slutet på den här berättelsen. Men frukta intet, även om jag kanske inte kommer återvända till Malaysia har resan givit mig blodad tand. Vad blir det härnäst? Japan? Afrika? Öxnered? Vem vet vad som döljer sig i framtidens reseplaner.
Stort tack till er som följt mig på min resa!
Dagens realtids-reseuppdatering: just nu sitter jag faktiskt också utomlands, i Fort Myers Beach i Florida närmare bestämt. Florida, the Sunshine State, right? Ha. Idag har det varit sol, regnat, sol, regnat, sol, regnat, sol och regnat (nu med åska!). Jag har räknat. Men växlande väder är i alla fall klart mer behagligt här än i hemma i Sverige. Så det så.
Det där lilla hotellrummet är ju helt sanslöst. Fast det är klart, det är ändå bättre än de där tuberna jag har sett att man kan klättra in i, jag skulle nog få spader i en sådan. Linbanan till Lantuan-ön verkar klart häftig och är något jag inte visste fanns. Det är å andra sidan en hel del jag inte vet om HK misstänker jag, men nu vet jag iaf mer än innan ;)
ReplyDeleteKul och trevlig reseblogg, detta!