Mount Kinabalu

Liksom i andra delar av varlden som inte ar Sverige kor folk som antingen biltjuvar, rattfyllon eller bade och. I Malaysia visar sig detta genom att de har valdigt lite talmodighet nar det kommer till omkorningar. Skymd kurva? Jaaa, men om jag gar ut i motande fil sa ar ju inte sikten lika skymd, eller? Hur som helst overlevde jag farden till baslagret i Mount Kinabalus nationalpark. Dar fick jag vandra runt lite i parken medan jag vantade pa att checka in. De hade en riktigt fin botaniskt tradgard med diverse vaxter som vaxer i parken. Kannrankor, orkideer, bambu och massa annat roligt. Och nagra ekorrar som kilade omkring ocksa.

Nar jag checkade in visade det sig att ajg delade rum med fyra pratglada malajer. Eller kineser, inte riktigt saker pa saken. De kom fran fastlandet men pratade kinesiska. Well well. Det var i alla fall latt att somna, for nar det blir morkt i en regnskog blir det verkligen morkt. Men tyst ar det inte, ljud overallt. Det kandes som lite Jurassic Park over det hela.

Upp tidigt gallde nasta dag for frukost och upphamtning av guide (kort och glad typ vid namn Chang). 07:40 startade farden uppfor berget, som inte var sa valdigt litet nar man stod och blickade mot toppen.

Basen lag pa ca 1900 meters hojd, och nattlagret pa 3300. Det var bara att satta igang med andra ord. Men det var lugnt; det var inte uppforsbacke hela tiden. Ibland var det trappor ocksa. Konstant. Uppfor. Tog en snabblunch efter 4 km, men sen var det vandring igen. 11:11, efter 3h 31min och 6 km kom jag fram. Jag ar faktiskt ganska stolt over detta med tanke pa att genomsnittstiden ar pa drygt 5 timmar.

Dar kunde jag i alla fall pusta ut och lagga mig ner i sangen ett tag. Trodde jag ja. Sovsalen var naturligtvis ytterligare 1-200 meter uppfor. Argh. I alla fall, nar jag sedemera satt och at mat kunde jag skadeglatt se att det borjat regna, och att en dyblot person efter en annan droppade in. Hehehe. Farvanansvart god mat med tanke pa att allt dar slapas upp till fots. 

I sang klockan 7, med tre kineser som rumskompisar. Svart att sova, dels pa grund av kylan och dels pa grund av luften. Eller rattare sagt, avsaknaden av luft. Det kandes som att man var konstant andfadd och som om det var ett tryck over brostet. Smajobbigt.

Tidigare namnda kineser vackte mig med kinesisk folkrock 01:30. Inte sa daligt i och for sig, eftersom vi skulle upp 02:00, men anda. Pa med ordentliga klader. Under gardagen hade jag enbart tshirt och shorts, men nu var det understall, langarmat, jacka, mossa och vantar som gallde. Plus en pannlampa for att kunna se saker och ting. Efter en snabb frukost gav jag och guiden oss ivag. Langsamt den har gangen, for att inte snubbla i morkret. Efter nagra hundra meter tog traden slut och framfor oss var det nu bara slat granit. Rep var fastsatta i berget, sa man var tvungen att halla i ett sant for att komma vidare. Holl man inte i det och snubblade var det en lang bit ner.

Ett par timmar senare kunde jag antligen se toppen. Snabbt i med en energibar och lite vatten och ivag igen for den sista pushen. Sista 200 metrarna var branta och steniga, men antligen var jag framme. Wohoo!

Daruppifran kunde man se Sabah breda ut sig i manljuset, och nedanfor oss var ett parlband av pannlampor. Skont att inte hamna bakom dem, vi var bland de fem forsta den morgonen.

Jag vantade pa soluppgangen for att fa lite varme och ljus (det var kallt!). Tyvarr skymde moln solen, sa efter ett tag gick jag och guiden ner igen. Att ga nedfor branta sluttningar (som dessutom ar smatt hala efter gardagens regn) ar inte det lattaste, men det fanns inte mycket till val an att fortsatta. Det ser kanske inte sa brant ut pa bilden, men tro mig, det var det.

En andra frukost ats, oh sedan var det samma vag ner igen. Alltsa, 6 km till fast den har gangen i nerforsbacke. Jobbigare an vad det later, knana och laren fick en del stryk.

Pratade med ett nagra andra bergsklattrare under lunchen. De rekommenderade att aka till en annan region, Sarawak. Sa vem vet, kanske hinner med det med. Far se helt enkelt. 

Efter skjuts tillbaka till KK tog jag in pa ett vandrarhem som jag hort skulle vara bra. Det var det inte, nasta gang forlitar jag mig nog pa guidebocker istallet. Internet fungerade inget vidare, sa detta skrivs pa ett itnernetcafe. Blir nog att testa nagot annat vandrahem imorgon. Nu blir det mat, jag ar hungrig. Jag tycker jag fortjanar det nu efter denna strapats.

Dagens fundering: varfor kan inte folk inse att jag inte är fran Schweiz? 

Kota Kinabalu

Sa, da var man alltsa i Kota Kinabalu, eller KK (hihi) som ortsborna kallar det. En stad pa en halv miljon invanare inslangd mellan regnskogen och havet. Det jag gjorde har forrsta dagen var mest att ga omkring och upptacka staden. Nar jag tankte smsa hem for att saga att jag landat fick jag raskt reda pa att 3 fatt for sig att lasa min mobil. Jahopp. Bara att kopa en ny da. Som tur var ar detta den billiga elektronikens forlovade land, sa fick tag pa en nygammal Nokia for 140 kr. Med svartvit skarm. Nostalgi.

Anyway, det som ar markligt ar att staden verkligen ligger mitt i regnskogen. Var man an gar (forutom rakt ner i vattnet da) sa kommer man in i djungeln.

Sa jag gick upp pa en stig dar och kollade runt lite. Skogigt, typ.

Andra dagen kande jag mig lite mer aventyrslysten, sa jag hoppade pa en bat som tog mig till den narliggande on Manukan. Dar hyrde jag en snorkel och cyklop, men det fanns inte direkt mycket att se med tanke pa att on ar sapass nara staden. En del plastskrap simmade graciost forbi. Da var det trevligare att ligga pa stranden med ett glas limejuice och inte gora nagot speciellt vettigt. Varre kan man ha det, tycker jag.

Tillbaka i staden igen hittade jag en del av nattmarknaden som salde farsk fisk, sa jag valde en fin tonfiskfile. Dar satt jag och vantade snallt pa besticken, som aldrig kom. Efter att ha sett mig omkring sag jag att har ater man bara med handerna. Jahopp. Bara att skolja av handerna i vatten och satta igang, med andra ord. Men gott var det.

Visste ni forresten att det finns en guavahybrid som ar vit inuti och smakar apple? Inte gjorde jag det i alla fall nar jag och en rumskompis fran vandrarhemmet kopte en. Vara vardar visade oss att man tydligen ater dessa som stanger, doppade i salt, istallet for popcorn eller chips. The more you know.

Forsta inlagget, det ni!

Jaha, nu gor jag nagot som jag inte trodde att jag nagonsin skulle gora: starta en blogg. En flertal nara och kara verkar vilja veta vad som hander med mig, sa varfor inte. Here goes.

For alla oinsatta galler detta alltsa min resa till Borneo. Se dar, nu ar ni inte oinsatta langre.

Resan dit

Jajamen, detta ska logiskt nog handla om resan till Kota Kinabalu. Det finns visserligen saker jag gjort innan dess, som intressanta saker sasom att packa och kopa strumpor. Men det tar vi i ett annat liv.

Vi hade natten sovit over hos goda vanner till familjen, sa dessa sa vi hejda till och frog tidigt pa morgonen till Arlanda. Lite nervost var det att vinka av foraldrarna, men nar man val kommit igenom sakerhetskontrollen var det lite point of no return. Vinna eller forsvinna. Och jag vill inte forsvinna.

Tog en kaffe/macchiato/caramel/etcetc pa Starbucks pa Arlanda och kande mig som en jattehipster. Nice.

Flyget till London gick som smort. God lunch faktiskt (tack BA!). Pa Heathrow chillade jag lite i en lounge innan det var dags att ge sig sig av med Cathay Pacific till Hong Kong. Trevligt flyg, Boeing 777, stort och sa. Tyvarr drygt varmt och dalig luft sa det blev ingen somn. Spenderade darfor 12 timmar med att kolla pa Top Gear och The Office. Varre saker har hant.

Pa flyget till Kota Kinabalu sen fick jag lite somn i alla fall. Och innan jag landade fick jag en syn som pa nat satt gjorde allting vart det. Mount Kinabalu som sticker upp genom molnen ar faktiskt ganska vackert.

Nu sitter jag pa ett vandrarhem med rum pa sjatte vaningen utan hiss, och har nyss atit pa en nattmarknad nere vid hamnen. Tips: at inte varm soppa nar det ar varmt, fuktigt och vindstilla. Nu blir det en dusch.

Dagens filosofi: Att vara 1,80 lang/kort ar perfekt pa sana har resor. Man far plats bekvamt i flyplansstolen och tronar anda upp sig over alla asiater. Hur bra som helst!