Jag blev avslappt av bussen fran Sepilok vid vad jag trodde var Lahad Datu. Jag tittade mig omkring. Inga hotell. Ingen taxi. Inget internetcafe. Inga turister.
Intressant. Jag hade bokat ett rum pa B&B:et Bike and Tours, sa jag visste vart jag skulle pa ett ungefar. Tyvarr hade jag varken adress eller telefonnummer. En hjalpsam lokalbo forsokte hjalpa mig:
"Apa yang anda cari di, orang putih?"
"Ehm... No speak Malay... Hotel? Bike and Tours?"
"Adakah anda ingin membeli beberapa dadah?"
"Nehepp... OK, no, thanks, bye, ehehehe..."
"Pelancongan bodoh."
En busschauffor sag hur borttappad jag sag ut, och sa till mig pa halvtaskig engelska att han kunde ta mig till flgplatsen. Visst, varfor inte. Dar hade jag faktiskt tur, for hotellet lag i narheten av flygplatsen. Efter att ha konsulterat internet och fatt fram en karta pa mobilen satte jag ivag. Naturligtvis var det just da som en hogre makt kom pa att Lahad Datu vore en bra plats for en ny sjo, och satte igang ett regn som hette duga.
Nar jag dyblot kom fram till Bike and Tours visade det sig att jag kommit en dag for tidigt. Som tur var fanns det ett rum ledigt anda. Agarna Itisha och schweizaren Simon var riktigt trevligt vardfolk, fick till och med en valkomstdrink och varrullar. Pa kvallen fixade Itisha en ordentlig middag med kyckling, sjogras och annat skoj.
Dagen efter tog Simon med mig pa en cykeltur. Eftersom det anda var traning for honom kunde jag hanga pa gratis, sa ivag bar det. Pa vagen ut fram staden akte vi forbi en militarbas med soldater och stridsvagnar, och motte aven armelastbilar. Detta eftersom LD ar basen for Sulu-kampanjen, som inleddes for nagra manader sedan nar en filippinsk sjalvutnamnd Sulu-sultan fick for sig att invadera Borneo. Malaysierna blev smatt sura nar han och hans 235 soldater forsokte skjuta sig ut ut sitt tillhall under eldupphor, sa sedan dess har de satt in massa soldater for att driva ut dem.
Hur som helst, sedan akte vi ut pa landsbygden och palmoljeplantagen. Fattigt, men byborna verkade glada anda och vinkade glatt till oss.
At mer skoj mat pa kvallen, som blackfisk, musslor och hjort i ingefarssas.
Hade tankt att cykla mer dagen darpa, men pa grund av osregn blev det inte av. Jag spenderade darfor mesta delen av dagen i en hangmatta istallet. Kan inte klaga.
Dagens tips: om ni blir erbjudna att besoka ett kycklinghus pa en marknad, tacka vanligt men bestamt nej. Det finns en anledning till att huset ar en bra bit fran ovriga marknaden.
Intressant. Jag hade bokat ett rum pa B&B:et Bike and Tours, sa jag visste vart jag skulle pa ett ungefar. Tyvarr hade jag varken adress eller telefonnummer. En hjalpsam lokalbo forsokte hjalpa mig:
"Apa yang anda cari di, orang putih?"
"Ehm... No speak Malay... Hotel? Bike and Tours?"
"Adakah anda ingin membeli beberapa dadah?"
"Nehepp... OK, no, thanks, bye, ehehehe..."
"Pelancongan bodoh."
En busschauffor sag hur borttappad jag sag ut, och sa till mig pa halvtaskig engelska att han kunde ta mig till flgplatsen. Visst, varfor inte. Dar hade jag faktiskt tur, for hotellet lag i narheten av flygplatsen. Efter att ha konsulterat internet och fatt fram en karta pa mobilen satte jag ivag. Naturligtvis var det just da som en hogre makt kom pa att Lahad Datu vore en bra plats for en ny sjo, och satte igang ett regn som hette duga.
Nar jag dyblot kom fram till Bike and Tours visade det sig att jag kommit en dag for tidigt. Som tur var fanns det ett rum ledigt anda. Agarna Itisha och schweizaren Simon var riktigt trevligt vardfolk, fick till och med en valkomstdrink och varrullar. Pa kvallen fixade Itisha en ordentlig middag med kyckling, sjogras och annat skoj.
Dagen efter tog Simon med mig pa en cykeltur. Eftersom det anda var traning for honom kunde jag hanga pa gratis, sa ivag bar det. Pa vagen ut fram staden akte vi forbi en militarbas med soldater och stridsvagnar, och motte aven armelastbilar. Detta eftersom LD ar basen for Sulu-kampanjen, som inleddes for nagra manader sedan nar en filippinsk sjalvutnamnd Sulu-sultan fick for sig att invadera Borneo. Malaysierna blev smatt sura nar han och hans 235 soldater forsokte skjuta sig ut ut sitt tillhall under eldupphor, sa sedan dess har de satt in massa soldater for att driva ut dem.
Hur som helst, sedan akte vi ut pa landsbygden och palmoljeplantagen. Fattigt, men byborna verkade glada anda och vinkade glatt till oss.
At mer skoj mat pa kvallen, som blackfisk, musslor och hjort i ingefarssas.
Hade tankt att cykla mer dagen darpa, men pa grund av osregn blev det inte av. Jag spenderade darfor mesta delen av dagen i en hangmatta istallet. Kan inte klaga.
Dagens tips: om ni blir erbjudna att besoka ett kycklinghus pa en marknad, tacka vanligt men bestamt nej. Det finns en anledning till att huset ar en bra bit fran ovriga marknaden.
Ösregn verkar ju inte vara helkul, direkt. Vet hur det är från Florida. Men du överlevde uppenbarligen, vilket ju är bra. Här är det växlande med en och annan regnskur (what else is new?). Förresten, ska hälsa från Åsa att både hon och hennes mamma läser din blogg med stort intresse. Ja, det gör ju vi också, så klart. Sköt om dig och fortsätt med ditt äventyr - och din blogg.
ReplyDeleteMenar du att du inte uppskattar aromen från ett väl inkacklat kycklinghus? Ett tips: Besök en fladdermusgrotta innan du går på marknaden, för då luktar allt väldigt aptitligt en hel dag efteråt. (Jag är alltså så smart att jag föreslår att du ska göra något fruktansvärt först, så att de fruktansvärda som du inte behöver göra sedan ska framstå som mindre fruktansvärt. Du behöver inte tacka mig).
ReplyDeleteVi sov över en natt i Lahad Datu och det var väl inget höjdarställe precis, men vi hittade i alla fall en kinarestaurang som serverade oss "amerikanskt te", med tekanna och tekoppar och alla tillbehör. Drycken ifråga var i själva verket öl, som vi inte fick visa öppet att vi drack. Bästa teet jag någonsin smakat. Jag vill minnas att de fick brygga flera kannor åt oss.
En dag i hängmattan låter som väl spenderad tid, och maten tycks ju inte ha gått av för hackor heller.
Sköt om dig och happy travellings!