Dykskola

Efter tre dagar var det dags att lamna regnskogen. Tillbaka till Lahad Datu (inga kungskobror denna gang, tyvarr), och vanta pa en buss till Semporna. Efter en och en halv timmes vantan kom antligen bussen, och den tog mig tan storre problem till Semporna.

Jag kom pa att jag aldrig visat nan karta over Sabah, sa en sadan kommer har. Semporna ar nere till hoger.

Det var morkt nar jag kom fram, men med hjalp av en shady privattaxi (det gick ju sa bra forra gangen) kom jag fram till mitt vandrarhem. Min plan var att stanna dar ett par dagar, men eftersom Semporna troligtvis ar den trakigaste staden jag besokt sen Myggtrask flydde jag darifran illa kvickt. Jag tog baten ut till on Mabul, dar jag hade bokat Open Water-certifiering med Scuba Junkie. Trevligt stalle, med personal och gaster fran manga olika lander. Motte aven resans forsta svenskar dar.

Jag traffade aven pa familjen Hanson, fran Tip of Borneo. Jag fick folja med pa deras dykstalles bat, sa medan Kira och Val dykte snorklade jag och Eric runt. Pa ett stalla var det valdigt grunt, och vips sa blir det ett stup ett hundratal meter djupt. Det var en skrammande kansla att helt plotligt simma ut over en avgrund, bara blasvart vatten under en. Vi fick daremot syn pa en stor havsskoldpadda som simmade runt dar!

Jag tog aven lite utlfykter runt on, vilket gick ganska snabbt eftersom man kunde korsa den pa fem minuter. Det var riktiga kakstader som vaxt upp dar. On har 2000 invanare, varav 800 barn. Manga av dessa lever storre delen av sina liv till havs, vilket innebar att de inte har medborgarskap i nagot land. Saledes far de inte heller bostadsbidrag, sjukvard, utbildning och sa vidare. Det var valdigt fattigt, med andra ord. Det som slog mig var dock att deras batar ofta var riktigt vackra och fint malade, medan deras hus ofta bestod av plat och plywood. Positivt ar att Scuba Junkie och nagra fler dykcenter har gatt ihop och byggt en skola pa on dit alla som vill far ga, och de anordnar aven skrapinsamlingar i byn. Jag glomde bort att ta bilder, men for att ge er en ide om hur det var ar nedan en bild av den delen av on dar de med medborgarskap bor. Detta ar alltsa den "rika" delen:

Nog med info om on: dagen efter var det teoridags. Genomsnittstid: 7-8 timmar. Genomsnittstiderer ar till for att slas, sa fem timmar senare var jag klar med teorin och satt provet med 98% ratt. Skoj att vara bra pa att plugga ibland. Enda problemet var nar jag fyllde det man ska fylla i och saga att man inte har massa sjukdomar: tyvarr var jag for dum for att ljuga och sa att jag tar astmamedicin i forebyggande syfte. Ajda. Da ville de ha in mig till en lakare i Semporna, vilket innebar att jag skulle missa en dag pa Mabul. Nejtack. Som tur var lyckades Maria skaffa ett intyg fran min gamla astmalakare hemma i Karlstad, dar det stod att det var okej for mig att dyka, och maila det till Scuba Junkie. Moder, jag ar dig evigt tacksam.

De foljande tva dagarna var det dykovning som gallde - ta av mask och regulator och satta pa sig dem igen, vad man ska gora om man far slut pa luft (alltsa inte borja andas vatten) med mera. Kanslan nar man ar sakta sjunker under vattenytan och fortfarande kan andas ar en riktigt marklig och haftig kansla. Och att sedan kunna rora sig fritt ger en kanslan av att vara en astronaut som flyger omkring. Jag hade riktigt tur nar det gallde dessa dyk - redan pa forsta fick jag och min larare syn pa en leopardrocka, en riktigt stor och sallsynt varelse med ett par meter mellan vingspetsarna. Nar vi var klara sprang lararen och hamtade sin kamera och en annan instruktor (han var jatteexalterad) och tog ett foto pa den:

Pa kvallarna satt jag och spelade kort och hade det trevligt med de andra gasterna. Svenskarna blev jatteglada nar jag presenterade en pase djungelvral som vi delade, men britterna var ytterst skeptiska och undrade hur vi kunde ata de saltindrankta lakritsbitarna. Konstigt folk, britterna alltsa.

Pa det sista ovningsdyket lyckades jag och lararen se en mikroskopisk harig blackfisk - ytterligare an sallsynt varelse. En annan larare hade tydligen rest till Indonesien och gjort femtio dyk for att se den, utan framgang. He.

Jag blev klar snabbt, sa vi hann aven med tva "fun dives", alltsa bara dyka omkring for att det ar kul. Under det forsta gjorde jag av med alldeles for mycket luft, men efter lite ovning (ror dig inte forutom benen, andas langsamt ut) lyckades jag halla tillbaka luftforbrukningen. Visserligen kandes det smatt som om jag skulle kvavas da och da, men det ar val smallar man far ta. Jag skulle ha annu svarare att andas under vatten om jag inte hade nagon scuba-utrustning alls, typ.