Forra avsnittet avslutades med en cliffhanger, men for ni alla nu ska kunna sova igen tog mig planet till Malaysias huvudstad Kuala Lumpur. Jag gjorde inget sarskilt dar, mest vantade pa att det skulle bli natt. Jag vandrade dock omkring i Little India och motte da en man, som troligtvis skulle kunna vara varldens samsta forsaljare:
"Hej, letar du efter en bra indisk resturang, jag vet en, kom jag visar dig, jag jobbade dar, nu saljer jag sma buddastatyer, man har en san och sa sager man 'ommmm', var kommer du ifran, jag har salt sana har till manga vita man och alla gillar dem, jag ger dig en till bra pris, jag ska resa hem snart sa du far bra pris, du vet feng shui, den har ger lycka och den har frid, har, hall den, du far den till mycket bra pris, alla vita gillar dem."
Till hans stora besvikelse blev det inget buddakop den dagen. Nagon indisk resturang blev jag heller inte visad, utan nar han var klar med sitt saljsnack och jag sa att jag inte tankte kopa nagat muttrade han bara "What can I do" och gick raskt at motsatt hall.
Nattag med sovvagn var det alltsa som gallde sen, och det tog mig forvanantsvart bekvamt fram Kuala Lumpur till Butterworth i norra Malaysia. Darefter tog jag mig skickligt genom hopen av vantade taxichaufforer och hoppade pa farjan over till den gamla brittiska kolonin Georgetown pa on Penang. Lonely Planet och manga andra bocker skriver om staden som ett stalle man maste se, en otrolig smaltdegel och vacker kolonialarkitektur. Det var val... sadar. Byggnaderna var nedgangna och smutsiga, och som vanligt var det galna trafikanter och forsaljare overallt. Jag far dock erkanna att arkitekturen var ganska intressant, med en mix av europeeiskt och kinesiskt. Och inte minst var gatumaten valdigt god och prisvard. Roti canai, sager jag bara. At det.
Jag hade anda bokat tre natter har, sa jag fick ju gora det basta av situiationen. Saledes tankte jag ga ut pa en promenad och se vad som fanns. Pa vagen motte jag tre britter/australiensare ifard med att hyra mopeder, och de sa att jag garna fick hanga pa. Varfor inte? Tja, korkortet var hemma i Sverige, vilket var en klar nackdel enligt den skumma och extremt aggresiva och stressande uthyraren. "Men det ar lugnt", forklarade han, "kor bara langsamt sa polisen inte stoppar dig". Ja men da sa.
Malaysia ar inte det lattaste landet att kora i, och dessutom ar det vanstertrafik. Efter ett bra tag lyckades vi i alla fall hitta ut ur staden och ut pa landsvagen. Riktigt rolig vag var det, och eftersom mopederna snarare var latta motorcyklar (de kunde utan problem komma upp i 100 km/h, enligt en av britterna som vagade testa) hade man inte langtrakigt. Upp och nerfor berg pa slingrande vagar bar det, tills vi tll slut kom fram till ett brittiskt andra varldskrigs-fort. Dit gick vi in, eftersom det nu var ett museum, men det var ganska bisarrt. Inte sa mycket sakerhet dar inte (klattra nio meter pa stege utan skydd, varfor inte), men det mest opassande enligt mig var att de gjort om ett riktigt slagfalt mellan japaner och britter till en paintballbana. Oh well, sa lange man kan tjana pengar pa det, antar jag.
Sista dagen i Penang var det i alla fall promenaddags. Och jag maste saga att staden vaxte i mina ogon. Till exempel besokte jag en gammal kinesisk herrgard, med guld och glitter overallt. Riktigt vackert, om an en smula fladigt.
Sedan tog jag en buss till ett par buddistiska tempel. Med mitt osvikliga lokalsinne hoppade jag av for tidigt, och fick sta och vanta en halvtimme pa nasta buss. Bitter blev jag nar jag inte fick nagon vaxel, sa biljetten kostade 10 kr istallet for 3. Bittrare blev jag nar templet visade sig ligga vid nasta hallplats ett par hundra meter bort.
Jag gick inte in med ett fridfullt sinne sa att saga.
Templen (de var tydligen tva stycken) var i alla fall imponerande, och sa blev jag valsignad av en munk ocksa. Atminstodne tror jag att han valsignade mig, men han mumlade nagot pa nagot okand sprak och skvatte vatten pa mig. Han kunde lika garna sagt "Ha, nu blir du blot, faniga turist", men vattnet var i alla fall behovligt kylande.
Efter lite currykyckling och croissant kunde jag konstatera att Georgetown trots allt inte var sa dumt. Men tre dagar fick racka. Det finns fler platser att besoka, men inte sa mycket tid.
"Hej, letar du efter en bra indisk resturang, jag vet en, kom jag visar dig, jag jobbade dar, nu saljer jag sma buddastatyer, man har en san och sa sager man 'ommmm', var kommer du ifran, jag har salt sana har till manga vita man och alla gillar dem, jag ger dig en till bra pris, jag ska resa hem snart sa du far bra pris, du vet feng shui, den har ger lycka och den har frid, har, hall den, du far den till mycket bra pris, alla vita gillar dem."
Till hans stora besvikelse blev det inget buddakop den dagen. Nagon indisk resturang blev jag heller inte visad, utan nar han var klar med sitt saljsnack och jag sa att jag inte tankte kopa nagat muttrade han bara "What can I do" och gick raskt at motsatt hall.
Jag hade anda bokat tre natter har, sa jag fick ju gora det basta av situiationen. Saledes tankte jag ga ut pa en promenad och se vad som fanns. Pa vagen motte jag tre britter/australiensare ifard med att hyra mopeder, och de sa att jag garna fick hanga pa. Varfor inte? Tja, korkortet var hemma i Sverige, vilket var en klar nackdel enligt den skumma och extremt aggresiva och stressande uthyraren. "Men det ar lugnt", forklarade han, "kor bara langsamt sa polisen inte stoppar dig". Ja men da sa.
Malaysia ar inte det lattaste landet att kora i, och dessutom ar det vanstertrafik. Efter ett bra tag lyckades vi i alla fall hitta ut ur staden och ut pa landsvagen. Riktigt rolig vag var det, och eftersom mopederna snarare var latta motorcyklar (de kunde utan problem komma upp i 100 km/h, enligt en av britterna som vagade testa) hade man inte langtrakigt. Upp och nerfor berg pa slingrande vagar bar det, tills vi tll slut kom fram till ett brittiskt andra varldskrigs-fort. Dit gick vi in, eftersom det nu var ett museum, men det var ganska bisarrt. Inte sa mycket sakerhet dar inte (klattra nio meter pa stege utan skydd, varfor inte), men det mest opassande enligt mig var att de gjort om ett riktigt slagfalt mellan japaner och britter till en paintballbana. Oh well, sa lange man kan tjana pengar pa det, antar jag.
Sista dagen i Penang var det i alla fall promenaddags. Och jag maste saga att staden vaxte i mina ogon. Till exempel besokte jag en gammal kinesisk herrgard, med guld och glitter overallt. Riktigt vackert, om an en smula fladigt.
Jag gick inte in med ett fridfullt sinne sa att saga.
Efter lite currykyckling och croissant kunde jag konstatera att Georgetown trots allt inte var sa dumt. Men tre dagar fick racka. Det finns fler platser att besoka, men inte sa mycket tid.
Ha ha, det där missödet med att hoppa av bussen för tidigt och sedan upptäcka att man faktiskt är inom ett stenkasts avstånd har jag upplevt några gånger, om man säger så. Alltid lika vansinnigt irriterande, men åtminstone regnade det inte på dig - vilket iofs den där munken korrigerade efter bästa förmåga.
ReplyDeleteDet är ju en rejäl sträcka mellan KL och Butterworth så det där med nattåg och sovvagn verkar smart. Vet inte hur utsikten är men om det saknas A/C är nattåg ändå att föredra, föreställer jag mig. F.ö. tycker jag det är märkligt att man inte får gå upp till någon sorts utsiktsplats i Petronas tvillingtorn i KL. Stadens mest kända minnesmärke och så får man inte gå in om man inte jobbar där. Störtlöjligt. Fast staden erbjuder å andra sidan fin shopping när det gäller sådant som Katterpillar, Rollex, Henry Flloyd och min personliga favorit Dr Bahrtens m.fl. bluffmärken.
Att hyra moped/lätt mc i Asien bör förstås göras med aktsamhet och helnykter knopp, men självklart är det alltid kul med motoriserade tvåhjulingar av alla slag, weather permitting. Paintballbanan på det gamla slagfältet, tja ... Asien är inte hemma, om man säger så. Ungefär som när man i vissa asiatiska länder hade stora reklamtavlor med Adolf Hitler för att göra reklam för det tyska fotbollslandslaget under VM i Japan. Osannolikt bra koll helt enkelt.
Currykyckling är för övrigt alltid rätt, märkligt nog ;)
Det dar med KL ar lite fanigt, ja. Jag loste det pa ett annat satt, vilket du kanske kan fa lasa om om nagra dagar ;)
DeleteDr Bahrtens, att jag missade det! Jag gick i alla fall forbi ett Bilton Hotel och liknande.
Och jag kan inte annat an att halla med - Asien ar Asien, inte mycket att gora at. Men de gor god currykyckling!
Klart tjusiga tempel, må jag säga. Men currykyckling och croissant verkar vara en märklig blandning, även för att vara i Asien. Åka moppe där var något annorlunda än att åka moppe på Tilos, kan jag tro. Vänstertrafik och rondeller tycker jag inte är en bra kombo. Rys. Jaja, nu har du bara en vecka kvar. Ska bli spännande att läsa om den också. Ha de gôtt.
ReplyDeleteInte sa dumt som det later, om man nu inte stoppar in kycklingen i croissanten. Men det kanske ar gott det med, jag vagade inte testa.
DeleteJag overlevde i alla fall akturen, men jag tror snarare jag vackte uppmarksamhet genom att kora lagligt. Det ar itne sa populart har nere :)