Djur och sant

Efter den mer eller mindre underbara tiden i Tampat do Aman var det dags att dra vidare. Jag hoppade pa en delad taxi i Kudat. Denna hade faktiskt bara sju passagerare och var byggd for lika manga, hurra! Och denna spelade inte heller indisk musik. Istallet spelade han house och techno hela vagen. Det ar val okej i sig, men det finns som bekant alltid en hake. I bagagutrymmet hade han alla subwoofers moder, och pa sin radio hade han dragit upp basen till max och diskanten till min.

Untz.

Planen var att ta en buss som gick 2:30, men eftersom vi fastnade i en trafikstockning gick det sadar. Istallet blev det nasta buss, som gick 20:30. Trist vantan, men bussen var riktigt behaglig. Stor, modern och mad AC. Och bast av allt, ingen jobbig musik.

Jag kom fram till Sepilok 02:30, dar jag blev avslappt vid en odslig rondell. Jag hade bokat upphamtning fram hotellet tidigare, sa nar en bil kom och foraren fragade "To hotel?" hoppade jag trott men glatt in. Tva minuter senare fick jag ett sms fran hotellet dar det stod att de hamtar mig om tio minuter. Aj da.

Trots att foraren inte pratade engelska lyckades jag fa honom att slappa av mig vid rondellen, turligt nog med alla tillhorigheter, pengar och njurar i behall. Hade hyfsat tur dar kanner jag.

Till slut kom den riktiga skjutsen, och efter tre timmars somn och lite frukost akta jag till Sepilok Oranguran Sanctuary. De tar hand om foraldralosa orangutanger for att sedan slappa ut dem i det vilda nar de kan klara sig sjalva.

Forst sag jag en makak som gick omkring och kakade tra. Smarta djur, typ. Sedan kom huvudattraktionen: matning av orangutangerna. Det var faktiskt riktigt haftigt. Jag kande en viss beundran nar jag sag dem, och forstod ocksa varfor stammarna har pa Borneo inte jagar dem som andra djur.

Efter detta blev jag upplockad av Uncle Tans minibuss, och efter en lunch bar det ivag. Uncle Tan ar det aldsta foretaget som anordnar utflykter pa Kinabatanganfloden (sag det snabbt tio ganger). Efter ett par timmar i bil kom jag och de andra till en by vid floden. Riktig vasternby kandes det som. Trasiga vaggar, inga glas i fonstrena, gamla man och sma barn som tittar misstanksamt pa en.

Vi tog oss ned till floden och hoppade pa en bat, som tog oss pa en tur upp till Uncle Tans lager. Sag massa makaker pa vagen och aven en valdigt ovanlig gibbon. Efter briefing i lagret (spartanskt, bara el pa kvallarna coh inget rinnande vatten) akte vi pa en nattlig flodtur. Sag dar en massa olika faglar som kungsfiskare, ugglor och ornar och aven en sibetkatt.

I lagret pa natten kunde man se makaker som hoppade mellan traden ovanfor, ganska haftigt.

Foljande dag akte vi pa en morgontur dar vi lyckades se en till gibbon (som hade ett valdigt kannetacknande rop) och annu fler faglar. Dessutom nasapor som hoppade massa mater fran ett trad till buskaget nedanfor Vi fick aven syn pa en krokodil, nagot som raserade mina planer om att fixa sa man kunde aka vattenskidor efter baten.

Vi gick sedan pa en vandring och kollade insekter och andra sma saker. Klattrade aven i klangvaxter som varsta Tarzan.

Pa eftermiddagsturen akte vi uppfor en mindre flod. Forutom massa makaker fick vi aven syn nu pa flera grupper nasapor (som denna gang inte hoppade ner och gomde sig). Dessa apor maste ju vara de skonaste som finns. Kolla pa dem bara. De ser ju ut som olmagade gubbar som sitter pa grenar hela dagarna och kakar lov.

Pa vagen tillbaka sag vi aven flyghundar mot solnedgangen.

Sista aktiviteten var en natvandring, dar vi fick se bland annat orm (ovanligt dar), vackra nattfagla och UV-lysande skorpioner. Leo, var guide vars namn egentligen har sisadar femton stavelser, visade aven att man genom att halla en ficklampa nara ansiktet kan upptacka spindlar,e ftersom deras ogon reflekterar ljus. Nackdel nummer ett: lite skrammadne nar hela marken ar tackt av glimmande ogon. Nackdel nummer tva: insekter dras till ficklampor. Myggor som forsoker flyga upp i nasan pa en ar osympatiska anser jag.